fredag 18 februari 2011

Tjyvsamhälle!

Igår när jag drack mitt kvällste slötittade jag på Plus. En förskräcklig historia om Fabriksoutlet presenterades av den härligt ettriga kvinnan, som är en av programledarna. Företaget, helt utan skrupler, säger sig sälja märkeskläder har på en snygg sida och har fått en hel del affärer utan några som helst planer på att leverera. Genom systematiskt stöld av identiteter har man sopat igen alla spår. Det är egentligen inga fel på lagstiftningen, men alla fel i brottsbekämpningen.

Det talas mycket om att organiserad brottslighet ska bekämpas. Detta är, enligt mitt sätt att se, organiserad, och välorganiserad, brottslig verksamhet. Företag utsätts kontinuerligt och systematiskt för olika försök att luras att betala för obefintliga eller odugliga tjänster. Jag har råkat ut för massor av försök, som leder till oro och framförallt en massa besvär. En viktig del i att denna brottslighet är framgångsrik är att vi, med rätta, är så hysteriskt rädda att få en betalningsanmärkning, med de möjliga negativa konsekvenser detta kan medföra i framtiden. Ett systemfel i sammanhanget är att kreditupplysningsföretagen hämtar uppgifter redan vid ansökan hos Kronofogden om betalningsföreläggande. Om jag bestrider fordran hos Kronofogden, och får rätt, har skada redan skett.

Är man ny som företagare eller i branschen är man väldigt utsatt. Man översköljs av erbjudanden och påbud, som faktiskt i en stressad situation kan vara svåra att värdera. Jag ska lämna några exempel från min egen erfarenhet, och hur jag hanterat dem.

Jag kommer ihåg ett hygienföretag i Lund, jag kan inte minnas namnet. De skickade ett erbjudande som till formen såg ut som en faktura. Jag identifierade att detta var ett totalt falsarium och kontaktade företaget - resultatlöst. I övrigt gjorde jag inget annat än att skicka ut en varning till alla mina e-postkontakter. Detta ska inte polisanmälas eftersom det är ett brott mot marknadsföringslagen, inte brottsbalken. Däremot bör man skicka en kopia till Svensk Handel och deras Varningslistan.

Varningslistan är oerhört värdefull när det gäller att bekämpa blufföretag. Svensk Handel samlar in uppgifter från drabbade företag. De gör en analys av det möjliga blufföretaget och om det finns fog för det publiceras uppgifter om företaget. Min uppfattning är att man aldrig behöver betala till ett företag som meriterat sig för att komma med på Varningslistan. Detta innebär inte att man kan strunta i att hantera ärendet på ett formellt riktigt sätt. Det är viktigt att besvara och bevara all korrespondens.

När vi för snart åtta år sedan övertog Hammenhögs Gästis, var detta med kataloger fortfarande en stor sak. Företagsfakta var den stora aktören som ofta lierade sig med kommunerna, vilka i sin tur belönades med ett kommunalt företagsregister. Det var vanligt att det dök upp företag som kallade sig något snarlikt, eller något som påminde om den gamla telefonkatalogen. Jag gick på en sådan på grund av stress, bristande uppmärksamhet och erfarenhet. Jag hade inte kraft och energi att bråka utan betalade snällt för ingenting, jag grämer mig fortfarande. Efter att ha ögnat varningslistan ser jag att denna typ av brottslighet uppenbarligen fortfarande är vanlig. För min del är jag nuförtiden inte med i någon katalog eller databas som kostar något. Senast avvecklade jag Eniro och finns nu med endast med gratistelefonnummer. Jag har svårt att tro att någon sitter och planerar sin semester med hjälp av Eniro eller Hitta. Det är nästa poäng, tänk alltid noga igenom, har jag någon nytta av varan eller tjänsten. Ytterligare har jag kommit fram till att inte köpa något per telefon. Ringer en telefonförsäljare ber jag dem maila över information, i det fall det verkar intressant.

En erfarenhet var en pushig säljare som sade sig ha information om ett företag som försökt registrera vår webbadress, men med en avvikande ändelse. Normalt brukar dessa webbar, enligt honom, användas för spel och porr. Jag vet inte hur jag tänkte, troligen inte alls. Jag sa ja eftersom priset för att registrera vår webbadress med annan ändelse endast var 990 kronor. Döm om min förvåning när de hade lyckats leta upp tio ändelser och fakturan hamnade på över elva tusen. Stress och hjärtklappning! Detta skulle jag inte betala! Jag protesterade omedelbart hos såväl företag som det finansbolag som fakturerade. Inget svar! Jag kollade på varningslistan, jomän först av alla ståtade AP-factoring. Det blev ingen betalning och inte ett ljud från de inblandade företagen. Jag vill understryka vikten av skriftligt förfarande. Ett telefonsamtal med ett skojarföretag har inget värde. Man måste hela tiden agera utifrån att detta ska kunna hamna i domstol och då är det en fråga om att kunna bevisa.

Den svåraste nöten att knäcka jag råkat ut för var ett schweiziskt företag, Tourist Directory - Nova Channel AG, Landenbergstrasse 36 P.O.Box 3570, 6002 Lucerne Switzerland. De skickade ut ett dokument med förifyllda uppgifter. Deras grafiska profil var mycket inriktad på att framstå som ett EU-organ. De skickade samma dokument gång på gång, men av tidsskäl och annat blev jag inte färdig att skicka in korrigeringar. Så bestämde jag mig att det måste vara korrekta uppgifter. Jag ändrade och skrev under och tyckte att jag varit duktig. Nu bröt helvetet lös. Jag fick en faktura på 1099 Euro. Jag fattade ingenting. De menade att jag genom min underskrift lagt en order - tjo flöjt! Men se det ville jag inte alls gå med på. Vi utväxlade minst 20 brev där jag kategoriskt vägrade att gå med på att jag gjort en beställning. De skickade en CD med någon slags förteckning över turistföretag - tänka sig en CD en bra bit in på 2000-talet.

Med en dåres envishet höll jag fast vid att deras sätt att lura till sig en underskrift, med en form av omvänd logik, var medvetet bedräglig och att jag hade inga som helst avsikter att betala dem ett korvöre. De hade en betydande organisation och uthållighet. När det gått någon månad och jag trodde att de gett upp dök det upp ett nytt kravbrev, denna gång i skärpt ton från deras "legal department". Vid något tillfälle erbjöd de att jag skulle komma undan med att betala något mindre. Jag avvisade naturligtvis även detta.

Jag spanade på nätet och såg att det fanns massor av företag världen över som blivit lurade. Någon driftig man i Smålandsstenar erbjöd till och med brevmallar och konsultstöd för att hantera Tourist Directory.
Detta Nova Channel drev inte bara Tourist Directory utan ett tiotal andra liknande humbugdatabaser. Numera är de i huvudsak stoppade efter en gryningsraid av den schweizizska polisen.

Häromdagen fick jag under mina ögon ett erbjudande igen. Det är exakt detsamma som det gamla Tourist Guide, till och med papperskvalitén. De har en fullt trovärdig hemsida. Tro dem inte, det är det gamla skojarföretaget som sedan 2009 driver databasen och lurar företag över hela världen på stora pengar. Varför ska det inte gå att få stopp på sådant? Får ni ett erbjudande riv det - stoppa det i kaminen!
Naturligtvis har vi fått ett otal försök från någon med en fin titel, som Med Dr, intresserad av att hyra in ett större antal medarbetare hos oss under en längre tid. De frågar alltid om vi tar kortbetalningar. De vill betala i förskott, och då en summa större än den verkliga kostnaden och mellanskillnaden ska av oss sättas in på ett angivet konto. Nu är det bara så att det inte finns någon täckning för betalningen alltså blir du blåst på de pengar som verkar vara ett överskott. Jag kan inte reda ut hela processen. De är oftast lätta att identiferas eftersom Med Dr, vid det ansedda universitet skickar sina mail från en hotmailadress. 


fredag 4 februari 2011

Vart är vi på väg?

Härom natten hade vi ett strömavbrott, inte så länge ändå. Jag upplever att vi på senare år fått en mycket ökad stabilitet i elförsörjningen, nuförtiden är det ovanligt med avbrott. Vid förmiddagskaffet talade vi om hur sårbart man lever. Hur länge skulle man klara sig utan el?

Med lätt dystopisk ton undrade någon, om vi hade tänkt på hur mycket IT och Internet påverkar oss. Det medgav jag att jag hade, och en hel del till och med.

Det brukar vara mycket vojne vojne vid radikala förändringar. Särskilt förfasar vi oss över ungdomen. Det största hyckleriet av alla är när vi ondgör oss över facebook. Visst är det ytligt, men helt ärligt hur många "riktiga" kontakter hade vi innan.

Jag kan inte låta bli att citera från Populär historia:

Nu var inte 1800-talets tåg något stillsamt och mjukt färdmedel, utan ett för kroppen rätt så fysiskt krävande moment, oavsett klassbiljett. Skakningar, vibrationer och oväsen var industrialiseringens kännetecken. Järnvägens barndom vimlar av beklagande över hur slitsamt trött man har känt sig efter resan. Läkarkåren instämde och förklarade att det var metallens vibrationer som fortplantade sig in i kroppen och åstadkom ett fysiskt tröttande nötande – ”omfattningen, snabbheten och plötsligheten i järnvägsvagnens rörelse utövar en konstant påfrestning”. För mycket resande på tåg kunde därför få allvarliga biverkningar, varnade expertisen. Värst av allt var, enligt en propagandaskrift mot tågtrafik, oväsendet, ”som kommer att förstöra hörseln på folk, ty lokomotivet far fram med sitt avgrundslarm och alla skall bli döva och aldrig mer höra”. 


Jag vet i alla fall vart jag är på väg. I morgon kl 04.00 stiger jag upp och far till Kanarieöarna, för att umgås med delar av familjen. Det ska bli så skönt. Eftersom jag körde 2010 års sandaler på övertid, och lämnade dem i Toscana, har jag införskaffat 2011 års. Redo att köras in!


Jag lämnar bloggen utan tillsyn under en dryg vecka.