Rättvisa av en slump.

Jag har alltid varit mycket intresserad av samhällsfrågor, är utbildad förvaltningssocionom och har under 30 år  varit verksam i politiskt styrda organisationer. Jag har sett hur politiken fjärmat sig  från hur folk lever, vill leva och vad man oroar sig  för. Politiken har professionaliserats och har blivit något som bedrivs mellan yrkespolitiker och media. Vi, folket, har blivit åskådare. Delaktigheten är minimal och avtagande. Retorik och personlig utstrålning betyder mer än att ha förnuftiga lösningar på samhällsproblem och godaidéer. Journalisters uppgift att granska, bevaka och ifrågasätta har glidit över till att referera, rota fram snaskigheter och  ofta, inte särskilt väl underbyggt, tyckande.

Nu tycker  folk inte om den anrättning som serveras och plötsligt har vi ett främlingsfientligt,  högerpopulistiskt missnöjesparti i vår riksdag, med ett väljarstöd på 13%, och i snart sagt alla  fullmäktigeförsamlingar. Jag tror inte att alla dessa är rasister men alla är missnöjda med tingens ordning. Själv kan jag inte bli så missnöjd att jag skulle kunna rösta på ett  parti med sådana åsikter och så många fähundar som representerar  partiet.

 Med nöd och  näppe klarade vi oss  från att få in ett svärmarparti från den andra  ytterligheten, med ett drömpaket värt 250 ofinansierade miljarder. Nej F! jag kräver inte gratis kollektivtrafik, jag är nöjd om jag har tillgång till lokaltrafik. Nej  F! 25% reduktion av arbetstiden är kanske inte lika viktigt som att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Nej F! jag vill inte omprogrammeras av ett  politiskt parti, jag vill ta mitt personliga ansvar för miljö och livsstil för ett hållbart samhälle.

Ni andra traditionella partier gjorde det inte lätt för mig. Nya idéer och realistiska visioner lider kronisk tvinsot. Trängseln i mitten är markant. Media håller i taktpinnen och gör vad man kan för  att göra politik till underhållning. Det verkar, som jag inte är ensam i mitt politiska trångmål. Det parlamentariska läget bådar inte gott.

För mig fick en fråga bli avgörande. Jag skulle inte kunna rösta på ett parti som skulle fördubbla  restaurangmomsen. Jag har två uppenbara skäl. Rättvisa, varför  ska en livsmedelsbutik med cateringverksamhet betala 12 % moms medan en restaurang ska betala 25%?  Överlevnad för vår gästgivaregård med en möjlighet för min son och hans familj att leva på verksamheten. Hammenhög har  haft gästgivaregård sedan 1693 och det är en kulturgärning att driva den vidare. Lönsamheten är diskutabel, inte minst beroende på höga fasta kostnader. En fördubbling av momsen skulle vara rena dråpslaget.

Jag la min röst utifrån kriteriet, ingen höjd restaurangmoms. Nu blev resultatet inte som jag önskade och i  så måtto kan min röst ses som bortkastad, men kanske ändå inte. Med det svaga valresultatet för socialdemokraterna blev förhandlingar med miljöpartiet framtvingade. Bland stort och smått vaskades restaurangmomsen fram. Magdalena Andersson hade från sin entré i politiken ondgjort sig över  RUT och restaurangmoms. Nu var det inga problem att släppa dessa hjärtefrågor. Bakvägen kom den låga restaurangmomsen tillbaka, jag måste alltså känna mig nöjd.